malmstromlinda.blogg.se

Kristina höll en föreläsning kring hennes erfarenheter från arbete med barn och konst. Det finns flera olika sätt att arbeta med en barngrupp och konstbesök. Antingen kan barnen se konstverken först och sedan utveckla upplevelsen på förskolan. Eller så kan barnen få börja med ett skapande för att sedan besöka konsthallen. Det går att variera dessa sätt utefter utställningens innehåll, barngrupp och tidsaspekter. Kristina beskrev att till en början valdes konstverken ut efter pedagogernas barnperspektiv. Senare fick barnens intresse styra. Synen på konstverk skiljer sig åt och det pedagoger har i åtanke behöver inte vara detsamma som enskilda barns uppfattning.

 

Föreläsningen innehöll mycket om delaktighet, syfte, dokumentation och reflektion över processen. Barnen skulle få uppleva att konst är till för alla och inga tankar är fel. Kristina menade att det kan vara bra att tala om konstnären med namn, istället för just ordet konstnär. Detta för att skapa en mer personlig känsla för barnen. Det kan vara lättare att koppla till ett namn istället för "konstnär" som kan uppfattas mer anonymt. I skapandet togs det upp många exempel på att koppla ihop utställningen med arbetet på förskolan. Så som att skapa genom att pärla, måla eller bygga- kopplat till det barnen upplevde på konsthallen. Gruppen kan formulera tankar, rita skisser och skapa. Återvinningsmaterial nämndes och även att använda olika typer av material för att belysa temat på konstutställningen. Kristina belyser även vikten av samtal och reflektion med barnen. Detta är ett sätt för barnen att utvecklas språkligt då de får sätta ord på sina tankar kring olika konstverk.

 

Efter föreläsningen fick vi ta del av den aktuella utställningen som bestod av foto, ljud- och bildupptagningar så som sång och intervjuer. Utställningen var av konstnären Cecilia Parsberg och heter "Hur blir du en framgångsrik tiggare i Sverige?". Vi fick gå enskilt och sedan diskuterade vi tillsammans med Krystallia om hur olika vi och barnen kan uppfatta konstverk. För att koppla till mitt inlägg angående fotoutställningen med bilder från krigsområden så tycker jag att denna utställningen belyser liknande frågor. Här är det dock inga bilder på sargade kroppar, men på livsituationer. Enligt mig är detta en utställning som har en mildare utgångspunkt trots att frågorna är lika svåra och stora. Vi diskuterade att barngruppen kanske snappar upp något helt annat på bilderna och inte har samma fokus som vi vuxna.

 

Dagen avslutades med workshop som utgick efter att skapa berättelser i bild och/eller text. Detta genom att använda trasiga böcker från biblioteket och kombinera dessa. Jag lät mig inspireras från utställningen och skapade en bild med texten "Den oändliga historien" som jag rev ut och fäste på svart bakgrund. Bilderna jag satte ihop är konflikter av något slag. För mig symboliserar den hur vi människor ofta har svårighet med att se flera sidor av en och samma situation. Det är så oerhört betydelsefullt att kunna förstå att vi har alla olika ryggsäckar och påverkas av vår omgivning. Ibland är det lätt att glömma bort. En pedagog i förskolan skulle kunna tolka mitt kollage som att "Den oändliga historian" syftar på vår viktiga uppgift i förskolan. Det vill säga att barnen tidigt får lära sig att lyssna in andra, förstå och göra sig förstådd samt hitta lösningar på konflikter. Ett barn skulle kunna se och känna något helt annat. Inget är rätt, inget är fel. En bild förmedlar en personlig känsla.